Sassgias Perspektiv:

Jag kastade in den sista väskan i taxin för att åka till det nya huset, jag var sjukt nervös och det var ju mycket varmare här än vad jag var van vid. Jag svettades och min puls var mycket hög. Pappas nya tjej Viviann klappade mig på huvudet och kände hur genomsvettig jag var hon tittade oroligt på mig.

-Jon hon har ju hjärtklappningar brister hon ut.

- Det är ju fan ditt fel att jag har det skriker jag ut, och ger henne en agressiv blick.

LÄGG AVV SASSA skriker pappa vi båda fick ett jobb här i Kanada och vi bestämde oss för att flytta du vet hur det ligger till.

Jag tittar ut mot fönstret och ingeting är sig likt längre!

Jag heter Sassgia och jag kommer från ett litet ställe i Nordpolen och har levt där i hela mitt liv jag vet att ingen trodde att man kunde leva där men vi föddes där och blev alltså därför emuna mot kylan. Jag har aldrig direkt haft några vänner mer än att jag var vän med min mormor Gertrud som var 81 år och min hund simba var min bästa vän. Min mamma lämnade mig och min pappa för cirka 2 år sedan då hon tröttnade på kylan och åkte från oss. Sen träffade pappa Viviann hon kom till nordpolen för att "undersöka" och då träffade hon min pappa.

Japp här är det säger pappa och parkerar upp bilen mot ett garage, huset är stort och inte alls som ett hus på Nordpolen som är gjord av typ is. Jag kliver ur taxin och tackar för skjutsen. Pappa ger honom ett par pappersbitar som tydligen kallas pengar, pappa har bott i Kanada förut så han vet hur allt funkar, men jag nej jag vet ingeting.

Justins Perspektiv:

Äntligen ska jag åka hem till min hemstad Kanada, det är sorgligt att believetour är över. Jag tog upp ett cigarett paket ur fickan och lägger upp det på bordet det får fan vara nog med allt detta nu tänker jag och fräser mot mig själv. Jag måste sluta med alla skandaler visst okej Selena och jag har ett upprivet förflutet men jag kan inte leva på den sorgen föralltid. Jag lägger mig ner i min säng i bussen och suckar högt , hoppas att något bra händer nu när jag är hemma en sådan lång tid. Scooter tittar på mig och det är som att han läser mina tankar för han säger exakt det jag tänker - Vi behöver en vänding nu grabben hoppas kanada kan ge dig det. Jag nickade och sedan slumra jag till.